Om en garderob.

När den som var din bästa vän för länge sedan slutat höra av sig.
När hösten blivit kall.
När allt du hör är trafiken utanför och ekot av dina egna tankar som studsar mellan fyra väggar.
När ingen förstår. Och när du aldrig skulle ha tålamod nog att bli förstådd.
När de enda som kan hjälpa bara skriker, begär, ställer krav.
När de vill ha något av dig som du inte kan ge.
När du ligger fullt påklädd under två täcken, men ändå skakar av köld.
När du slutligen tagit på dig skulden för allt det som du gjort. När du insett att du är ensam.
Då ska du ringa på min dörr. Och jag ska säga - "Välkommen in i min garderob. Ingen känner dig så väl som jag."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback