Stilled lives, mannen utan ansikte

Igar var vi tjejer och besokte Toul Sleng Genocide Museum. En foredetta skola som under Pol pot regimen gjordes om till ett hemligt fangelse, aven kallad S21.

Det ar helt ofattbart for oss hur 1.5 miljoner man, kvinnor och barn under aren 1975-1979 har kunnat torteras till dods dar utan att omvarldens vetskap. Vi fick ga in i cellerna dar manniskor har hallts fastkedjade som djur, kvinnor har blivit valdtagna, manniskor har amputerats som straff for att de inte bett om lov innan de andrat stallning i somnen. Jag skamdes och jag grat.

Brutala fore och efter bilder som Pol Pots tog pa fangarna prydde vaggarna i museet. Daribland fanns en kvinna som satt i elektriska stolen med sin baby i famnen. Jag forstar verkligen inte att detta inte ar nagot som vi far lasa om i vasterlandska historiebocker i skolan. Det ar inte ens langesedan det har skedde, min mamma var liksom i 15ars aldern. Vi traffade 2 overlevande man fran den har tiden, den ena hade forlorat sina armar och den andra hade inget ansikte kvar.

Efter Genoice museum akte vi vidare till Killing fiels, dit manniskorna fordes for avrattning. Manniskor hade slangts pa hog beroende pa kon och dodsorsak. Det fanns till exempel en grav dar 200 manniskor utan huvuden hade legat. Vi fick ocksa se traden och benen fran gamla manniskokroppar som dom anvande for att sla ihjal barn nar de inte ville slosa pa kulor. Vi madde daligt hela dagen igar.

Nu ar vi pa vag till ett barnhem for att dela ut lite kakor och snacks som vi kopte pa oss igar. Imorgon aker vi vidare till Saigon, Vietnam.

Cambodia.
May we be forgiven for what has been done.
Be at Peace. / C.Bradshaw.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback