Vi äter oss till döds
Såg precis en jättebra dokumentär på tv3 som handlade om den enorma ökningen av fetma bland barn och ungdomar i Sverige. Jag tycker det är viktigt att detta uppmärksammas som ett problem, en folksjukdom, på samma sätt som anorexi och bulimi har börjat uppmärksammas.
Programmet berättade om en ideell förening (Camp Nelson) där man hjälpte barnen att tillsammans få bukt på problemet. Men inte genom att fixera på mat, vikt och kaliorer. Utan genom att tillsammans utföra aktiviteter för att barnen ska få känna gemenskap. Det blev jag väldigt imponerad av och jag tycker det är fantastiskt att det finns eldsjälar som lägger ner så mycket tid och arbete på att hjälpa andra människor.
Jag för min egen del tror inte så mycket på skrämseltaktiken som ofta används i sådana här sammanhang. T.ex. att visa människor hur illa det kan gå om dom inte ändrar matvanor och livsstil. De flesta människor vet redan om detta. Vad jag tror behövs är istället en minskad fixering på det estetiska över huvud taget, och en ökad syn för individens och kroppens välmående. Överviktiga människor behöver inte veta att dom är illa ute. De behöver hjälp att komma igång och ändra livsstil innan detta går överstyr.
A little less conversation a little more action please. - I'm in!
Kommentarer
Trackback