Kalla mig rörmokar'n
Idag gjorde jag det otroliga. Det jag aldrig trodde att jag skulle behöva göra. Jag rensade avlopp! Och jag kan garantera er att jag såg långt ifrån lika glad ut som tjejen på bilden. Jag liknade nog snarare en 13-årig hormonstinn tuggummituggande tjej som tvingats med av skolan på studiebesök till reningsverket.
Efter dagens bravur måste jag ställa frågan: Hur i helvete kan någon människa få för sig att bli rörmokare? Njuter man liksom av den unkna lukten som slår en när man skruvar isär avloppet bit för bit? Blir man upphetsad när man ser den gröna sörjan rinna ut ur röret blandat med en massa hår? Det finns ingen lön i världen (eller okej, allting är relativt) som skulle få mig att ha detta som yrke.
Jag har haft min andra nära-döden-upplevelse. Det hjälper ju lite att veta att första gången vanligtvis alltid är den värsta. Nu vet jag åtminstone att jag klarar av det. Fast jag var ändå snabb att försäkra James om att jag kommer lämna den ärofyllda uppgiften till honom i framtiden....
Kommentarer
Postat av: madde
Heehe..:)Ja det går framåt!:D
Postat av: Charlotte
Håller med dig. Gjorde samma rörmokeriinsats i badrummet för ett par veckor sen och det där klägget som satt fast i avsloppsröret har fastnat i min hjärna också.. uärk.
Trackback