En tyst minut

När jag reste runt i Asien i våras träffade jag en kille från Göteborg på Koh Phangan. En glad härlig snubbe med whiskeyröst som var lika galen som jag. Han spelade och jag sjöng och det var vår och Thailand var minst 100 grader varmt. Festerna pågick tills solen gick upp och allting liksom levde mera då.


För att livet är för kort för att gå omkring och oroa sig. För Erik. En tyst minut.


(bild lånad från
Aftonbladet.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback