C.Bradshaw

Det är visst nån som är tillbaka. Inspirationen. Spelar gitarr tills fingrarna blöder. Sjunger ut som om jag sjöng på sista versen. Tittar på gamla bilder och minns det jag för länge sedan glömt. Och jag kan inte hjälpa att känna mig lite nedstämd. Sådär mellankolisk som så många gånger förr. Som om jag färdas bakåt i tiden och hjärtat smulas sönder i dina händer. Elden som brann i mina ögon. Viljan. Det tycks vara nedstämdheten som är nyckeln. Det verkar vara då som andan faller på att skriva sånger, läsa dikt och dividera om det gångna.


(Bild: Sophomore)