C.Bradshaw

Mina händer mot ditt bröst. Två blickar som möter varandra. Min vassa - din varma. Min ärlig - din förrädisk. Och vinden viskar "det är dags nu". Dags att stänga dörren. Löven gulnar när jag korsar bron och luften känns precis som då. Då när jag fortfarande var lyckligt ovetandes om hur det skulle gå. Hur vi skulle förorena du och jag. Var och en på varsitt sätt oanandes den andres svek. Jag andas den. Samma luft. Lite djupare ändå. Och minnet av personen i skinnjacka som kommer gående emot mig i mörkret och lämnar stora djupa fotspår i snön bleknar med varje andetag. Precis som fotspår i snön gör.